Ny momspraxis avseende så kallad ”tvistfinansiering”

Högsta förvaltningsdomstolen,HFD, har den 19 oktober meddelat en dom i frågan om hur tredjepartsfinansiering av tvister ska hanteras ur ett momsperspektiv.

Enligt HFD omfattas en verksamhet inte av tillämpningsområdet för moms när en finansiär, i utbyte mot en förskottsbetalning, förvärvar en hyresgästs återbetalningsanspråk mot dess hyresvärd.

Bakgrund

En hyresgäst som betalat oskäligt hög hyra har rätt till återbetalning från hyresvärden. Rätten till återbetalning fastställs av hyresnämnden efter talan av hyresgästen.

Tredjepartsfinansiering av tvister innebär typiskt sett att en utomstående aktör bär alla processkostnader i utbyte emot en del av den vinst som tvisten kan komma att inbringa, så kallad contingency fee eller success fee.

I det rubricerade målet hade det sökande bolaget strukturerat finansieringen på så sätt att de, utöver att bära processkostnaderna, dessutom förvärvade hyresgästens anspråk mot hyresvärden och erlade en förskottsbetalning till hyresgästen. Köpeskillingen bestämdes till ett belopp som motsvarade återbetalningsanspråkets nominella belopp, med avdrag för bolagets del av vinsten. För det fall bolaget inte hade framgång i hyresnämnden hade bolaget inte någon regressrätt gentemot hyresgästen.

Skatterättsnämnden

Skatterättsnämnden beslutade att bolaget tillhandahöll en momspliktig juridisk tjänst till hyresgästen. Enligt nämnden skulle bolaget därför redovisa moms på vinsten, dvs. skillnaden mellan köpeskillingen och det belopp som hyresvärden slutligen återbetalade.

Högsta förvaltningsdomstolen

I motsats till Skatterättsnämnden gjorde HFD bedömningen att bolaget inte hade tillhandahållit någon tjänst till hyresgästen. Givet att alla ekonomiska mellanhavanden mellan hyresgästen och bolaget utsläcktes vid bolagets förskottsbetalning menade HFD att det inte fanns någon konsumtion, vilket är en förutsättning för momsbeskattning. Att bolaget formellt sett agerade som ombud för hyresgästen framför hyresnämnden spelade ingen roll för bedömningen.

HFD ansåg i stället att bolagets verksamhet var att jämställa med förvärv av osäkra fordringar. Enligt etablerad praxis utgör förvärv av osäkra fordringar egen investeringsverksamhet, vilket inte omfattas av momssystemet.

Vår kommentar

Köp av osäkra fordringar omfattas som sagt inte av momssystemet, dvs. köparen anses bedriva egen investeringsverksamhet.

Innan HFD:s dom har all EU praxis och nationell praxis avseende osäkra fordringar emellertid avsett fordringar som fastställts genom exekutionstitel eller liknande förfarande. Det är därför särskilt intressant att HFD nu utökar principerna för osäkra fordringar till att även omfatta icke fastställda fordringar. I praktiken utökar HFD definitionen av egen investeringsverksamhet till att även omfatta arbete i egenskap av ombud framför nämnd, domstol eller skiljedomstol.

Utgången i målet är överraskande. Det kan också ifrågasättas om domen är förenlig med EU-domstolens dom i mål C-692/17 – Paulo Nascimento Consulting. I detta mål angav EU-domstolen att en säljare av ett betalningsanspråk skulle redovisa moms på intäkten. Köparens momsposition var dock inte föremål för prövning.

En relevant fråga är om domen är tillämplig på alla konsultuppdrag med en överenskommelse om success fee / contingency fee, eller om utgången i målet var beroende av förvärv tillsammans med förskottsbetalning?

En utökad definition av icke-ekonomisk verksamhet kan vara både positiv och negativ, beroende på situation. Positiv i den bemärkelsen att utgående moms att redovisa kan reduceras, negativ i den bemärkelse avdragsrätt för ingående moms kan vägras.

Ni är välkomna att kontakta oss för att diskutera hur domen kan påverka er verksamhet.