Nekat utrangeringsavdrag vid delvis rivning av byggnad

Högsta Förvaltningsdomstolen (”HFD”) har i dom den 17 mars 2021 i mål nr 4044-19 nekat ett bolag rätt till utrangeringsavdrag eftersom byggnaden inte rivits helt och hållet.

Omständigheter

Ett bolag äger en fastighet på vilken det tidigare fanns fyra sammanbyggda huskroppar. Dessa behandlades av bolaget som en gemensam enhet, och en enda byggnad, vid beräkningen av de årliga skattemässiga värdeminskningsavdragen. I samband med ett omfattande utvecklingsprojekt på fastigheten revs delar av den befintliga byggnaden. Vissa delar revs i sin helhet och övriga delar revs så att endast bärande stomkonstruktioner var kvar, så kallad stomren rivning. Totalt revs ca 44% av byggnadens totala yta och efter genomförd rivning uppförde bolaget bostäder och nya kontorslokaler på fastigheten. De stomrent rivna delarna av byggnaden kom att, efter vissa förstärkningsarbeten, ingå i den nya byggnaden.

Bolaget yrkade i sin inkomstdeklaration utrangeringsavdrag för det oavskrivna restvärdet för byggnaden. Skatteverket (”SKV”) nekade bolaget avdrag med motiveringen att vissa delar av den tidigare byggnaden hade bevarats och ingick i den nya byggnaden. Detta medförde enligt SKV att den ursprungliga byggnaden därmed inte var utrangerad i sin helhet vilket ansågs vara en förutsättning för att utrangeringsavdrag ska kunna medges. Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm gjorde samma bedömning som SKV.

I sin överklagan till HFD yrkade bolaget att det i första hand skulle medges utrangeringsavdrag för det oavskrivna restvärdet för byggnaden och i andra hand att bolaget skulle medges avdrag motsvarande en procentuell andel av det oavskrivna restvärdet för byggnaden (motsvarande den rivna ytans andel av byggnadens totala yta).

HFDs bedömning

HFD avslog bolagets överklagan och nekade bolaget utrangeringsavdrag.

I sina domskäl konstaterar HFD att en förutsättning för att utrangeringsavdrag ska medges är att utrangeringen framstår som definitiv och att detta innebär att byggnaden i framtiden inte kan, eller kommer att användas, i ägarens verksamhet. Utrangering kräver enligt HFD att hela, eller så gott som hela, byggnaden rivs.

De fyra byggnadskropparna hade i det aktuella fallet av bolaget hanterats som en gemensam enhet och sammantaget bevarades ca 56% av den befintliga byggnadens yta. De ej rivna delarna av byggnaden kom sedan att ingå i nybyggnationen vilket, enligt HFD, innebär att utrangeringsavdrag inte medges.

Vår kommentar

Domen bekräftar det restriktiva synsätt som SKV sedan tidigare anlagt vid frågan om när utrangeringsavdrag kan medges vid rivning. Domskälen ger ett visst utrymme för att vid rivning spara vissa byggnadsdelar men enligt vår bedömning kommer det sannolikt krävas en i princip fullständig rivning av hela byggnaden för ett godkänt utrangeringsavdrag.

I det aktuella målet ansågs ett helt kvarters bebyggelse utgöra en byggnad. Dessutom ansågs förutsättningar att fördela det skattemässiga restvärdet på de olika byggnadskropparna saknas. Med anledning av domen kommer det enligt vår bedömning vid rivningsarbeten vara viktigt att utifrån de specifika omständigheterna i det enskilda fallet kunna visa att rivningen är fullständig för en viss byggnadskropp. Precis som tidigare måste man även presentera ett underlag som tillförlitligt identifierar och styrker det oavskrivna restvärde som ska utrangeras.

Kontakta oss gärna vid frågor eller om ni vill ha vår hjälp med bedömningen av ett specifikt fall.