Lagrådsremiss avseende regeringens förslag till ändring av reglerna om underskottsavdrag

Den 9 december beslutade regeringen om en lagrådsremiss med förslag om att införa en särskild begränsningsregel för att stoppa handel med så kallade underskottsföretag i skatteplaneringssyfte. Den föreslagna regeln aviserades genom en stoppskrivelse i somras och kan därför komma att tillämpas retroaktivt.

Bakgrunden till förslaget är att Högsta förvaltningsdomstolen i en dom från den 3 juni i år (den s.k. Hoist-domen ) konstaterade att skatteflyktslagen inte kan tillämpas när ett underskottsföretag överlåts genom en viss serie transaktioner. Regeringen bedömde att avgörandet visade att det nuvarande regelverket behövde kompletteras för att förhindra oönskad handel med underskott samt att åtgärderna måste vidtas omedelbart för att inte riskera ett omfattande skattebortfall.

Förslaget i lagrådsremissen är att införa en särskild begränsningsregel så att det inte längre går att utnyttja tidigare års underskott efter en ägarförändring, om underskotten med hänsyn till omständigheterna har utgjort det övervägande skälet till att ägarförändringen har skett. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om förvärvaren genom ägarförändringen har erhållit andra tillgångar eller rättigheter än kontanter och fordringar på företag som ingick i samma koncern som underskottsföretaget före ägarförändringen, eller ett företag som bedriver rörelse.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 maj 2022 men ska tillämpas på transaktioner som sker efter den 10 juni 2021 med stöd av en särskild undantagsbestämmelse i regeringsformen.

Våra kommentarer

Genom lagrådsremissen går således regeringen vidare med förslaget från i somras utan att göra några större ändringar i den ursprungliga versionen. Den kritik som framförts mot förslaget och användandet av stoppskrivelse har i allt väsentligt inte fått gehör.

Den föreslagna bestämmelsen är utformad som en subjektiv antimissbruksregel som har karaktären av en ren skatteflyktsregel. Av erfarenhet vet vi att denna typ av bestämmelser ofta medför betydande svårigheter att på förhand bedöma om villkoren är uppfyllda i det enskilda fallet eller inte. Om förutsättningarna för att tillämpa regeln är uppfyllda innebär det att underskottsföretagets hela underskott går förlorat för alltid.

Vi kan konstatera att det nu aktuella förslaget riskerar att medföra att ett redan komplicerat regelverk rörande hanteringen av underskottsföretag vid ägarförändringar bli än mer komplicerat och svårbedömt. Regelns införande riskeras således att medföra en ökad osäkerhet huruvida underskotten finns kvar efter en överlåtelse av underskottsföretaget eller om underskotten helt har gått förlorade.