Internprissättning och COVID-19

Transfer pricing

Den 18 december 2020 publicerade OECD vägledning avseende när internprissättning kan påverkas av COVID-19 (”Vägledningen”). Vägledningen utgör ett konsensusdokument bland de 139 medlemsstaterna i OECD/G20 Inclusive Framework on BEPS.

 

De unika ekonomiska omständigheterna som uppkommit till följd av COVID-19 har resulterat i svårigheter avseende hur armlängdsprincipen ska tillämpas. Vägledningen betonar att OECD:s riktlinjer (OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations 2017 ) ska appliceras även i förhållande till de frågeställningar som kan uppstå till följd av COVID-19. Vägledningen fokuserar dock på hur armlängdsprincipen och OECD:s riktlinjer ska tillämpas i förhållande till COVID-19 snarare än att stipulera någon ny vägledning.

 

Skattskyldiga som påverkats av pandemin bör i ett första steg beakta följande punkter:

  1. Utvärdera hur COVID-19 påverkat respektive koncernbolag samt dokumentera pandemins effekter,
  2. Granska koncerninterna avtal för att utreda hur risker som materialiserats till följd av COVID-19 bör fördelas mellan relevanta parter i koncernen,
  3. Utvärdera om befintliga jämförbarhetsanalyser/benchmarks (som ofta är baserade på data från år före pandemins utbrott) fortfarande genererar armlängdsmässiga resultat för de inblandade koncernbolagen,
  4. I den mån statligt stöd nyttjats, utvärdera hur stödåtgärderna bör behandlas från ett internprissättningsperspektiv, och
  5. I den mån internprissättningen i koncernen till någon del omfattas av ett prissättningsbesked (inklusive förhandling om prissättningsbesked), utvärdera om det finns anledning att ifrågasätta viktiga antaganden som prissättningsbeskedet är baserat på.

Om COVID-19 har påverkat koncernen är det viktigt att utvärdera hur pandemins effekter bör behandlas från ett internprissättningsperspektiv då det kan utgöra en risk att tillämpa en äldre policy på ”auto-pilot”.

 

Fyra prioriterade områden

I korthet ger OECD vägledning avseende fyra prioriterade områden:

  • Jämförbarhetsanalys (benchmarks),
  • förluster och fördelning av COVID-19-specifika kostnader,
  • statliga stödpaket, och
  • prissättningsbesked.

Vägledningen har varit efterlängtad av såväl skattskyldiga som skattemyndigheter. Trots att det går att önska ytterligare tydlighet från OECD så diskuteras ett flertal praktiska tillvägagångssätt för att hantera COVID-19 från ett internprissättningsperspektiv. Nedan presenterar vi några viktiga slutsatser från varje område.

 

Några slutsatser som kan dras från Vägledningen

Jämförbarhetsstudier/benchmarks

Det framgår i Vägledningen att pandemin från ett internprissättningsperspektiv har medfört praktiska utmaningar för företag avseende tillförlitligheten hos jämförbar data i benchmarks. Vägledningen listar ett flertal tillvägagångssätt och typer av information (t.ex. förändring i försäljningsdata) som kan vara relevant för att tackla denna problematik. Vägledningen är även tydlig med att det inte går att sätta likhetstecken mellan de ekonomiska effekter som COVID-19 har haft och de ekonomiska effekter som tidigare kriser (t.ex. finanskrisen) har haft.

  • Eftersom tillförlitligheten i benchmarks, vilka är baserade på data från år före COVID-19, kan komma att ifrågasättas av skattemyndigheter är det viktigt att utvärdera pandemins effekt på koncernens verksamhet. Att fortsätta tillämpa en policy för internprissättning på ”auto-pilot” är förenat med risk.

Förluster och fördelning av COVID-19-specifika kostnader

Vägledningen för korrekt identifiering och kartläggning av koncerninterna transaktioner (accurate delineation of the transaction) i kapitel I i OECD:s riktlinjer, som krävs för att identifiera de ekonomiskt betydande riskerna och för att avgöra vilken part som bär riskerna i en koncernintern transaktion, förblir en nyckelaspekt oaktat pandemins konsekvenser.

  • Ett viktigt inslag i den övergripande bedömningen är att avgöra hur ekonomiskt betydelsefulla risker har materialiserats och hur dessa risker har hanterats under pandemin. En svårighet som kan uppstå vid bedömningen är att det är möjligt att en part inte kunnat påverka eller hantera de risker som är förknippade med pandemin, samtidigt som parten bär andra risker som har materialiserats till följd av pandemin.
  • En praktisk utmaning kan vara att koncerninterna avtal ofta inte reglerar hur en risk som COVID-19 ska hanteras om den materialiseras.

Enligt Vägledningen bör hänsyn tas till hur koncernen som helhet hanterat risker och dess effekter.

  • Även om koncernperspektivet kan ha betydelse för bedömningen av riskhanteringen och bärande av risker bör, enligt oss, utgångspunkten i en bedömning vara det fristående perspektivet för respektive koncernföretag. Detta innebär att fokus bör vara hur respektive koncernbolag hade agerat om de var oberoende parter, med hänsyn till de realistiska alternativ som fanns tillgängliga (options realistically available).
  • I Vägledningen anges vidare att skattskyldiga med rimlig och lämplig aktsamhet ska utvärdera de sannolika effekterna av pandemin och genomföra lämpliga förändringar i internprissättningen. Dessutom ska skattskyldiga dokumentera relevant marknadsinformation som de har tillgång till. Skattskyldiga kan emellertid stöta på vissa problem i detta avseende eftersom all relevant data som kan behövas vid utvärderingen/prissättningen inte finns tillgänglig under tiden som pandemin pågår. Bedömningar bör därför göras baserat på information som finns tillgängligt vid tidpunkten för bedömningen. Justeringar bör inte göras i efterhand, eftersom detta inte skulle vara i överensstämmelse med armlängdsprincipen.

Många oberoende näringsidkare har som ett resultat av COVID-19 omprövat och omförhandlat sina avtalsvillkor gentemot t.ex. kunder och leverantörer. Vägledningen medger därför att det kan vara i linje med armlängdsprincipen att omförhandla befintliga koncerninterna avtal, förutsatt att oberoende näringsidkare under liknande omständigheter också skulle ha omförhandlat villkoren.

  • När omförhandlingar med närstående parter övervägs bör armlängdsprincipen och övriga alternativ som är realistiskt tillgängliga för båda parter beaktas.

Vägledningen erkänner att förluster som ett resultat av COVID-19-pandemin kan bäras av företag som normalt har begränsad risk. Vägledningen indikerar dock att det inte finns någon allmän regel som alltid kan tillämpas i detta avseende. En bedömning bör därför göras i varje enskilt fall.

  • Det är enligt vår mening viktigt att betona att ett företag som bär ”begränsad risk” eller tidigare har fått ersättning med en ”stabil” rutinmässig avkastning kan bära en förlust, även om så inte har varit fallet historiskt. I detta avseende bör därför inga slutsatser dras enbart baserat på tidigare tillämpad internprissättningspolicy (vilket ibland görs i praktiken).

Vägledningen medger att pandemins ekonomiska påverkan varierar mellan olika länder, branscher och företag. Det krävs därför en analys i varje enskilt fall. Detta medför att det är viktigt att skattskyldiga dokumenterar hur och i vilken utsträckning pandemin har påverkat dem.

  • Koncerneffekterna av pandemin är emellertid inte i sig tillräckliga för att hävda att ett företag inom koncernen ska bära kostnader av en materialiserad risk. Det krävs alltid en bedömning i varje enskilt fall.
  • Det är viktigt att dokumentera pandemins inverkan såväl som de beslut och överväganden som gjorts i förhållande till internprissättningen för att ha möjlighet att besvara eventuella frågor i händelse av framtida skatterevisioner. Detta gäller oavsett om förändringar i befintlig internprissättningspolicy gjorts eller ej.

Statliga stödpaket

Mottagande av statligt stöd kan vara relevant för internprissättningen i den mån stödet är ekonomiskt relevant i förhållande till en koncernintern transaktion.

  • Vägledningen ger ingen utförlig beskrivning av hur olika stöd ska hanteras från ett internprissättningsperspektiv. Exempelvis ges inget tydligt svar på frågan om den ekonomiska fördelen som följer av stödet bör stanna i det koncernföretag som tar emot stödet eller om den ekonomiska fördelen kan/bör överföras till andra koncernföretag (genom internprissättning av en koncernintern transaktion).

Prissättningsbesked (APA)

Vad avser (unilaterala, bilaterala och multilaterala) prissättningsbesked, inklusive prissättningsbesked som är under förhandling, kan det som ett resultat av COVID-19 ha uppkommit väsentliga förändringar som resulterat i ekonomiska förhållanden och omständigheter som inte var aktuella när prissättningsbeskedet ingicks.

  • I dessa fall är det lämpligt att i god tid lyfta relevanta frågor med berörda skattemyndigheter. Både skattemyndigheter och skattskyldiga uppmanas i detta avseende att anta ett förhållningssätt som genomsyras av samarbete och transparens.

Har ni frågor eller funderingar över vad COVID-19 har för påverkan på era koncerninterna transaktioner, kontakta;

Patrik Sedlar
Petter Lohi