Högsta domstolen slår fast att jämförelsevärde vid beräkning av stämpelskatt när särskilt taxeringsvärde saknas ska utgöras av ett värde beräknat enligt grunderna för fastighetstaxering.

Beskattning av fastigheterSkatteprocesser

Vid köp av fast egendom beräknas stämpelskatten på det högsta av antingen köpeskillingen eller taxeringsvärdet för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. I vissa fall saknas dock ett särskilt taxeringsvärde för den fasta egendomen som överlåts och då ska istället köpeskillingen, enligt 9 § 2 st. lag (1984:404 ) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter (”SSL”), jämföras

 

”med det värde som inskrivningsmyndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandet av den handling på vilken förvärvet grundas”

 

Det har sedan länge varit oklart huruvida detta jämförelsevärde avser ett uppskattat marknadsvärde eller ett uppskattat taxeringsvärde. Inskrivningsmyndigheten (”IM”) har i sin handläggning krävt värdeintyg som utvisar fastighetens marknadsvärde.
Högsta domstolen har idag (19/3 ) meddelat dom i mål nr Ö 6547-19 och fastställer att det jämförelsevärde som ska användas i de fall då ett särskilt taxeringsvärde saknas är ett uppskattat taxeringsvärde.

 

Omständigheter
Ett bolag förvärvade i december 2014 en specialfastighet, vilken var befriad från fastighetsskatt och därför saknade taxeringsvärde. Till ansökan om lagfart bifogade bolaget, i enlighet med IM:s krav, ett värdeintyg som avsåg fastighetens marknadsvärde. IM fastställde stämpelskatten för köpet baserat på värdeintyget.

 

Bolaget överklagade det av IM meddelade beslutet och presenterade en utredning som visade att det beräknade taxeringsvärdet understeg köpeskillingen. Bolaget gjorde därför gällande att stämpelskatten skulle beräknas på köpeskillingen och därmed bestämmas till ett lägre belopp.
Tingsrätten och hovrätten avslog bolagets överklagande.

 

Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen konstaterar att det finns vissa argument som talar för att ett jämförelsevärde i marknadsvärdesnivå skulle kunna användas vid de tillfällen då särskilt taxeringsvärde saknas. Argumenten som talar för att ett uppskattat taxeringsvärde i stället ska användas i dessa situationer är dock enligt domstolen starkare.

 

Att använda ett jämförelsevärde i taxeringsvärdesnivå ligger, enligt domstolen, nära till hands med tanke på att jämförelsen enligt huvudregeln görs mellan köpeskillingen och taxeringsvärdet. Vidare konstaterar Högsta domstolen att om marknadsvärdet skulle utgöra jämförelsevärde skulle det uppstå en omotiverad olikhet av behandlingen till de normalfall som regleras enligt huvudregeln i SSL.

 

Högsta domstolen slår därmed fast att det värde som ska användas som jämförelsevärde i de fall då särskilt taxeringsvärde saknas är ett värde i taxeringsvärdesnivå. Bedömningen av detta värde ska ske enligt de grunder som gäller för åsättande av taxeringsvärde enligt fastighetstaxeringslagen.

 

Kommentar
Svalner har varit ombud för klaganden i processen och välkomnar Högsta domstolens bedömning. Domen klargör en fråga av stor betydelse för fastighetsbranschen som varit oklar under längre tid, och där de omotiverade olikheter som IM:s handläggning medfört ifrågasatts av många.

 

Kontakta oss gärna för mer information om domen samt om möjligheten att återvinna tidigare eventuellt felaktigt inbetald stämpelskatt med anledning av denna.

Fredrik Berndt
Fredrik Ulmstedt