Förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige

Regeringen lämnade den 24 juni 2020 en proposition med lagförslag om införandet av begreppet ”ekonomisk arbetsgivare” i skattehänseende. Lagförslaget innebär att fler personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige, i större utsträckning än vad som gäller idag, kommer att bli skattskyldiga och betala skatt i Sverige för arbete som utförs i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs av mer temporär karaktär. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

Idag beskattas begränsat skattskyldiga arbetstagare som är anställda av företag i Sverige, och utför tillfälligt arbete i Sverige, enligt SINK-reglerna (en särskild inkomstskatt som tas ut med 25 procent av den skattepliktiga inkomsten). Arbetstagare som är anställda hos utländskt företag utan fast driftställe i Sverige beskattas dock normalt inte såvida vistelsen i Sverige inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Regeringen har i prop. 2019/20:190 föreslagit att arbetstagare även i den senare situationen ska bli föremål för beskattning i Sverige vid utförande av arbete i Sverige, om de kan ses som uthyrda till en svensk arbetsgivare. En arbetstagare anses vara uthyrd om denne står till förfogande för att arbeta i Sverige och står under den svenska arbetsgivarens kontroll och ledning. Man ser till den ekonomiska innebörden av förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren och frångår att endast beakta vem som är den formella arbetsgivaren. Förslaget innebär således att undantaget från svensk skatt enligt den så kallade 183-dagarsregeln inte ska kunna tillämpas vid uthyrning av arbetskraft till Sverige.

Lagförslaget innehåller ett undantag från tillämpningen av reglerna. Arbete i Sverige som utförs under högst 15 dagar i följd, till den del arbetet inte överstiger sammanlagt 45 dagar under ett kalenderår, är undantaget beskattning i Sverige. Undantaget införs för att tillåta t.ex. kortare möten och utbildningar i Sverige.

Det bör särskilt noteras att de föreslagna reglerna även omfattar situationer där kostnaden för en arbetstagare debiteras ut från den utländska formella arbetsgivaren till ett eller flera koncernföretag som bedriver verksamhet i Sverige. De ekonomiska villkoren mellan koncernbolagen är en av de faktorer som ska beaktas i bedömningen kring vem som är den ekonomiska arbetsgivaren. Ett svenskt företag kan således anses vara den ekonomiska arbetsgivaren på grund av att det slutligen bär hela eller en stor del av arbetstagarens kostnad. Det finns därför anledning att se över befintliga koncerninterna förhållanden avseende exempelvis vanliga gemensamma koncerninterna tjänster (HR, IT m.m.) och hur dessa förhållanden påverkas av förslaget.

Förslaget innebär vidare att utländska juridiska personer som betalar ut ersättning för arbete utfört i Sverige och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, ska göra skatteavdrag från sådan ersättning enligt samma regler som gäller för svenska arbetsgivare. Det införs ingen möjlighet som tillåter ”skuggrapportering” av skatten via ett redan befintligt svenskt bolag. Detta medför att den utländska juridiska personen måste registrera sig som arbetsgivare i Sverige.

Om ni har frågor om förslaget eller önskar se över hur skattskyldigheten i er specifika situation kan påverkas av de föreslagna reglerna kontakta: