De svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna strider mot EU-rätten!

SkatteprocesserSvensk och internationell företagsbeskattning

EU-domstolen har i en dom meddelad idag konstaterat att det strider mot EU-rätten att vägra ett svenskt bolag avdrag för ränta som betalats till ett franskt koncernbolag. Utgången kommer att ha stor betydelse för många liknande processer.

 

Bakgrund

 

Målen gäller ett svenskt bolag som har nekats avdrag för räntekostnader som betalas till ett franskt koncernbolag med underskott genererade i den franska verksamheten. Avdrag har vägrats av såväl Skatteverket som förvaltningsrätten och kammarrätten med stöd av det s.k. undantaget från tioprocentsregeln. Regeln innebär att ränteutgifter som avser en skuld till ett företag som ingår i samma koncern inte får dras av om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att koncernen ska få en väsentlig skatteförmån.
Det svenska bolaget överklagade kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Frågan i målet är om det är förenligt med etableringsfriheten (art. 49 FEUF) att vägra ett svenskt bolag avdrag för ränta som har betalats till ett bolag som ingår i samma koncern och som hör hemma i en annan medlemsstat (Frankrike). Då HFD bedömde att rättsläget var oklart begärde domstolen ett s.k. förhandsavgörande från EU-domstolen

 

 

EU-domstolen har idag meddelat dom (förhandsavgörande) i målet. Av domen framgår att EU-domstolen anser att undantaget från tioprocentsregeln strider mot etableringsfriheten. EU-domstolen har som skäl för sin bedömning bl.a. angivit att även om regeln i princip träffar alla lån inom koncernen innebär den i prakten aldrig ett hinder för avdrag för ränteutgifter för lån tagna från ett annat svenskt koncernbolag där koncernbidragsrätt föreligger. Däremot är undantagsregeln tillämplig när räntemottagarna har hemvist i en annan medlemsstat. Regeln får därför anses medföra en negativ särbehandling av gränsöverskridande situationer, som bedömts inte vara acceptabel.

 

 

Svalners kommentarer

 

EU-domstolens förhandsavgörande är mycket välkommet. Ända sedan reglernas infördes 2013 har de framförts omfattande kritik mot dem. Reglerna har även ifrågasatts av EU-kommissionen, som ansåg reglerna indirekt diskriminerande, svårbedömda, oproportionerliga och därmed oförenliga med EU-rätten.

 

 

Nu kommer målet att gå tillbaka till HFD för slutligt avgörande. Det kan noteras att HFDs prövningstillstånd är begränsat till att endast avse EU-frågan. När det gäller övriga frågeställningar, avseende den faktiska tillämpningen av ränteavdragsbegränsningen, återstår att se hur de kommer att hanteras. Vår initiala bedömning är dock att utrymmet för Skatteverket och domstolarna att neka bolag avdrag för ränteutgifter till koncernbolag hemmahörande i EU med stöd av undantaget för tioprocentsregeln bör vara högst begränsat.

 

 

Det kan vidare noteras att EU-domstolens förhandsavgörande enbart avser undantaget från tioprocentsregeln. Avgörandet omfattar således inte den s.k. ventilens förenlighet med EU-rätten. En annan aspekt är att avgörandet endast avser de svenska reglernas förenlighet med etableringsfriheten. Det prövas således in te om kapitalrörelsefriheten berörs, vilket kan få betydelse då mottagaren av ränteinkomsten hör hemma utanför EU/EES eftersom endast kapitalrörelsefriheten gäller gentemot tredje land.

 

 

Förhandsavgörandet från EU-domstolen avser de svenska ränteavdragsbegränsningsregler som gällde för åren 2013-2018. Från och med januari 2019 har Sverige infört delvis nya ränteavdragsbegränsningsregler som omfattar ränteutgifter till andra koncernbolag. Det är oklart om och i så fall hur det nu aktuella förhandsavgörandet från EU-domstolen kan få några konsekvenser för dagens regler.

 

 

Svalner driver ett stort antal processer som berörs av avgörandet och kommer att fortsätta följa rättsutvecklingen noga.

 

Tveka inte att höra av dig om du har några frågor.

Fredrik Berndt
Carl Lindberg
Anders Lilja